Saknaden är stor!!

Asså näe! Det här är verkligen jobbigt! jag vet inte vad jag ska göra!

Jag och Hanna satt och snackade lite om minnen och sånt för en stund sedan, och plötsligt kom jag å tänka på denna härliga film som jag och Johanna gjorde till klassen när vi sluta i somras. Så jag kollade på den och när jag bara läste första texten och sedan såg alla fina bilder kände jag hur tårarna snabbt fyllde ögonen! Det har lixom gått ett halvår, och jag sitter och gråter fortfarande ;o det är ju inte normalt! Kan knappt fatta det själv! :s

Det är ju inte heller bara personerna jag saknar.. det är mest alla minnen och stunder vi haft tillsammans. Och om vi skulle träffas nu någonstans, så skulle det inte vara samma sak ändå.. Det är ju i klassrummet och i skolan, på netto och ösjönäs alla minnen sitter, det är ju där vi spenderat vår tid tillsammans!
Vill så gärna tillbaka till nian!♥